Vågspel bygger på improvisationer av mer eller mindre kända verk. En improvisation är en tonskapelse som föds i samma ögonblick den når åhöraren. Konsten att improvisera, eller att i ögonblicket komponera direkt på instrumentet, upplever från tid till annan en renässans. Under ganska lång tid ansågs det otänkbart att i »seriösa« sammanhang spela eller sjunga något som ej fanns i notskrift. I musikhistorien har dock improvisationen djupa rötter och den är en bärande del i såväl jazz- som folkmusik.
Inom den klassiska västerländska konstmusiken kan vi också se hur t ex organister i alla tider i sitt liturgiska spel haft ganska stort utrymme för mer eller mindre geniala improvisationer. Även i konsertant form har konstarten på ett unikt sätt odlats av organister.
Varje improvisation är en chanstagning. I lyckliga stunder kan stor spänning och skönhet uppnås, men ibland kan tyvärr moment av tomhet och meningslös ytlighet förekomma. Ovanligt och spännande för åhöraren är emellertid att musiken aldrig klingat förut och att den aldrig kan återskapas identiskt. Tillfälligheten är improvisationskonstens styrka.
I konserten Vågspel får vi höra improvisationer av dessa fenomenala musiker: