Göteborgs Konserthus Brahms med Ruth Reinhardt

Johannes Brahms (1833-1897) Haydnvariationer Op 56 Liksom Beethoven var Brahms mycket intresserad av variationsformen och framstår som en av de främsta tonsättarna på detta område. Temat till Haydnvariationerna är Chorale St Antoni följt av åtta variationer och en grandios final. En god vän till Brahms, Karl Ferdinand Pohl, hade 1870 tagit med sig en del okänd musik till Brahms, däribland några fältpartitor eller divertimenti för blåsorkester. Den ena partitan innehöll Antoniuskoralen som Brahms blev förtjust i och antecknade i sin skissbok. Till en början trodde man att den komponerats av Haydn men forskarna lutar alltmer åt att det möjligen var någon av Haydns elever, troligtvis Ignatz Pleyel, som komponerat partitan. Temat är baserat på en psalm som pilgrimer brukade sjunga på den Helige Antonius dag. Brahmsverket finns i två versioner, en för två pianon och en för orkester. Brahms skrev i sin katalog in orkesterversionen först men det var pianoversionen som först kom ut i tryck. Duoversionen uruppfördes av Brahms själv och Clara Schumann. Orkesterversionen uruppfördes i november 1873 av Wiens filharmoniker under Brahms ledning. LENNART DEHN

Bohuslav Martinu (1890–1959) Toccata e due canzoni Toccata Canzone 1 Canzone 2 Bohuslav Martinu föddes 193 trappsteg upp till rummet alldeles under tornspetsen i Jakobskyrkan i den lilla böhmiska staden Policka där fadern arbetade som kyrkovaktmästare. Som sjuåring började han spela violin och som 16-åring kunde han fara till Prag för fördjupade studier. Men han lockades mer av konserter, bibliotek och antikvariat – och avstängdes från fortsatta studier. Först som 30-åring hamnade han i Josef Suks krävande kompositionsklass. Med ett minimalt stipendium på fickan drog han 1923 till Paris och hamnade i karusellen kring Stravinsky och tonsättargruppen Les Six. På flykt undan nazismen hamnade han 1941 i USA. Liksom Dvorák 50 år tidigare var Martinu redan välkänd i den nya världen, och här fick han sitt livs första fasta anställning. 52 år gammal påbörjade han här en unik och imponerande serie av sex symfonier – de kom i tät följd, en om året. Men i april 1946 deltog han som lärare vid en sommarkurs ett par mil utanför Tanglewood. Han arbetade då på Toccata e due Canzoni. En natt gick han ut på terrassen för att få luft, och på väg in igen föll han handlöst tre meter ner på ett betonggolv. Han var medvetslös under de kommande två dagarna, och var kvar på sjukhuset i fem veckor. Han drabbades av bestående minnesförlust och en skada på hörselnerven. Först i september kunde han ta några steg, men hade svårt att böja nacken. Under resten av livet hade han nedsatt hörsel på högra örat, hade ofta huvudvärk och led av en malande tinnitus. Först i oktober kunde han fortsätta komponera. Han hade tänkt sig att de båda Canzoni skulle vara ”lätta, glada, mycket enkla sånger”, men omständigheterna gjorde att den andra Canzonen blev mörkare än han från början tänkt. I handskriften märker man inget av det inträffade, för han skrev den andra Canzonen på nytt från början. Martinu komponerade gärna i en neobarock stil med Concerto grosso, Frescobaldi, Corelli och engelska madrigaler som förebild. Stycket uruppfördes av Paul Sacher och hans kammarorkester i Basel i januari 1947. STIG JACOBSSON

Paul Hindemith (1895–1963) Nobilissima Visione, svit Einleitung und Rondo Marsch und Pastorale Passacaglia Den dynamiske ledaren för Ryska baletten i Paris, Michail Djagilev, beställde 1929 en balett av Paul Hindemith, men dessvärre avled den kände koreografen redan några månader därefter utan att Hindemith påbörjat något arbete. Men kanske väcktes redan då tankarna på den balett han nära tio år senare skulle försöka intressera efterföljaren Léonide Massine för, en balett om Franciscus av Assisi (1182–1226). Massine var tveksam till idén, men Hindemith tog med honom till kyrkan Santa Croce i Florens, där medeltidskonstnären Giotto målat fresker ur den helige mannens levnad. De blev djupt gripna. Hindemiths balett fick namnet Nobilissima Visione. Den kallas en ’koreografisk legend’, och ska inte ses som ett kyrkligt verk, utan som en symbol av något allmänmänskligt. Baletten fick sex scener med elva delar och uruppförandet ägde rum med Les Ballets de Monte-Carlo den 21 juli 1938 i Covent Garden i London. Massine själv dansade titelrollen och Hindemith dirigerade. Framgången blev måttlig, men året därpå kunde man se den i USA, då under namnet St Francis. För att göra musiken tillgänglig även för konsertpubliken sammanställde Hindemith samma år en konsertsvit i tre satser där han använder sig av fem avsnitt ur baletten, men inte i kronologisk ordning. Sviten inleds med en Introduktion där vi hittar Franciscus i djup meditation i avskildhet i bergen nära Assisi. Musiken är mycket sparsamt orkestrerad, men övergår i ett mer färgrikt Rondo. Den andra satsen inleds av en marsch som skildrar de brutala soldater som rånar förmögna resenärer, medan den kontrasterande Pastoralen beskriver de tre allegoriska kvinnorna Kyskhet, Ödmjukhet och Fattigdom. Till slut hör vi den Passacaglia som också avslutar hela baletten, där ett sex takter långt tema varieras tjugo gånger. Den utvecklas till en lovsång inspirerad av Franciscus egen Solsång. Orkestersviten uruppfördes den 13 september 1938 i Venedig. Stig Jacobsson

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Ruth Reinhardt har fått rykte om sig för sin musikaliska intelligens och programmatiska fantasi. Under säsongen 2022-23 debuterar Reinhardt i USA med New York Philharmonic, Kansas City Symphony, Nashville Symphony, Louisville Orchestra och Rhode Island Philharmonic. Europeiska engagemang inkluderar debut hos Münchner Rundfunkorchester, RSB Berlin, Göteborgs Symfoniker och Warszawa Philharmonic. Hon återvänder också till Malmö SymfoniOrkester och Kristiansand Symfoniorkester, bland andra. De senaste säsongerna har Ruth Reinhardt lett symfoniorkestrarna i städer som San Francisco, Detroit, Houston och Baltimore. I Europa har hon gästat bland annat Orchestre National de Radio France, Tonkünstler Orchestra, Frankfurt Radio Symphony och Kungliga filharmonin i Stockholm. Från 2016 till 2018 var hon assisterande dirigent hos Dallas Symphony. Ruth Reinhardt tog sin masterexamen i dirigering från The Juilliard School, där hon studerade för Alan Gilbert. Född i Saarbrücken, Tyskland 1988 började hon studera violin i tidig ålder. Hon gick på Zürichs konstuniversitet (Zürcher Hochschule der Künste) och studerade violin för Rudolf Koelman. Hon har deltagit i masterclasses med Bernard Haitink, Michael Tilson Thomas, David Zinman, Paavo Järvi, Neeme Järvi, Marin Alsop, och James Ross. Reinhardt var Dudamel Fellow vid Los Angeles Philharmonic 2017-18.