Beethovens Pastoralsymfoni

Richard Strauss skrev många verk med sin fru Pauline som inspirationskälla – hon var själv en framgångsrik sopran. Han var i 80-årsåldern när han kom över en dikt av Joseph von Eichendorff, om ett åldrande par som i slutet av sina liv tillsammans ser på den nedgående solen och frågar sig: ”är det kanske döden?”. Detta inspirerade honom till att börja komponera en sångcykel, som aldrig blev klar. Efter Strauss död förde hans förläggare ihop de fyra slutförda sångerna och döpte dem till Vier letzte Lieder, ”Fyra sista sånger”.

Som sångsolist hör vi den unga sopranen Christina Nilsson, som befäste sin plats på operahimlen med den sensationella rolldebuten som Aida på Kungliga Operan 2018. Hon har framträtt med Kungliga Filharmonikerna flera gånger, senast vid en sommarkonsert 2019.

Det vackra och fridfulla fortsätter i Pastoralsymfonin, där Beethoven beskriver livet på landet i början av 1800-talet. Han gav de olika satserna målande namn: ”Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet”, ”Vid bäcken”, ”Lustigt samkväm med lantfolk”, ”Åskväder och storm” och ”Herdesång”. Det är en ljus musikalisk resa på landet, med bara ett ovädersutbrott som stör idyllen.

Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent Alan Gilbert uruppförde Unsuk Chins Frontispiece, som vi hör inledningsvis, när han 2019 tillträdde som chefdirigent för NDR Elbphilharmonie. Unsuk Chin beskriver musiken som en sorts snabbspolning genom historien, där musik från olika epoker uppstår i nya former och blandas med varandra. Unsuk Chin var 2013 föremål för Konserthusets Tonsättarfestival.