arrow

Harding möter Isabelle Faust

Den här konserten har verkligen allt. En dramatisk kantat för orkester, kör och sångsolister, ett av körrepertoarens mest berörande verk och en banbrytande solokonsert för violin och orkester. Världsberömda Isabelle Faust har Schönbergs musik nära sitt hjärta. Äntligen framför hon hans Violinkonsert i Berwaldhallen, Radiokören briljerar i hans körverk Friede auf Erden och Mendelssohns tonsättning av Goethes Die erste Walpurgisnacht är en allegori om förtryck och motstånd.

I en intervju i The Guardian i april 2017 fick Isabelle Faust frågan om vilken lp-inspelning som var den första hon köpt. Hon svarade sextetten Verklärte Nacht av Arnold Schönberg, spelad av LaSalle-kvartetten, en inspelning som sedan dess är hennes favorit. Själv förknippas hon kanske främst med sina tolkningar av Bach och andra stora mästare, och spelade Bartóks första och andra violinkonserter vid sin senaste konsert på Berwaldhallen 2012. Nu är tiden inne för Schönbergs ökänt svåra Violinkonsert, och det sägs att violinisten behöver sex fingrar för att kunna spela den.

Schönberg började skissa på verket redan 1933 i Wien, men fick lägga det på hyllan när han på grund av sin judiska börd var tvungen fly till USA. Han hade konverterat till protestantism, men det var inte längre något skydd mot den allt brutalare antisemitismen. När konserten var färdigskriven gick frågan om violinsolot först till svågern Rudolf Kolisch som, liksom senare Jascha Heifetz, förskräckt tackade nej. Schönberg sade själv att ”jag kan vänta på den rätta”.

Den rätte dök så småningom upp i en bekant från Wien, Louis Krasner, som tackade ja med förbehållet att få ägna två år åt instuderingen. De hade träffats i Wien under kollegan Alban Bergs arbete med sin violinkonsert, som Krasner också uruppförde. Schönbergs Violinkonsert tillhör hans mest konstfulla och helgjutna seriella verk, där han utvidgar formen till det större formatet på ett nästan neoklassiskt sätt.

Den unge Felix Mendelssohn, precis som Schönberg en tonsättare av judisk börd, presenterades för Johann Wolfgang von Goethe 1830 av sin mentor och lärare Carl Friedrich Zelter. Goethes text var från början tänkt att tonsättas av Zelter själv, men efter två misslyckade försök fick Mendelssohn chansen. Han skrev en första version 1831 som reviderades genomgripande inför publiceringen 1843.

Die erste Walpurgisnacht tränger sig in som en kil mellan de tydligt Bach-influerade oratorierna Paulus och Elias och skiljer sig markant från dessa genom att vara mycket mer romantisk i sin uppbyggnad. Goethes ballad utspelar sig i övergången mellan hedendom och kristendom. Druiderna i Harz-bergen vill fira in våren på ett för dem traditionellt vis, men är förbjudna av den kristna makteliten. De kommer på att de ska spela de kristna ett spratt, klär ut sig till djävlar och demoner och lyckas på så sätt skrämma iväg de kristna.

Oratoriet speglar i mångt och mycket Mendelssohns egen dilemma: fostrad och uppväxt som protestant, men samtidigt aldrig riktigt accepterad av sin samtid och aldrig heller fullt avskuren från sitt judiska arv.

Text: Andreas Konvicka


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN dot 2018/2019
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

&

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Som femåring följde Isabelle Faust med sin pappa till fiollektionerna hemma i Esslingen, Tyskland, och redan då upptäcktes hennes talang. Färdigheterna finslipade hon sedan i familjens stråkkvartett samt under lektioner med Denes Zsigmondy och Christoph Poppen. Efter att i tonåren ha vunnit Leopold Mozart-tävlingen i Augsburg och Paganini-tävlingen i Genua började hon framträda regelbundet med världens största orkestrar, såsom Berlinfilharmonikerna, Boston Symphony Orchestra, NHK Symphony Orchestra Tokyo, Chamber Orchestra of Europe och Freiburger Barockorchester. Detta ledde till nära samarbeten med dirigenter som Claudio Abbado, Giovanni Antonini, Frans Brüggen, sir John Eliot Gardiner, Bernard Haitink, Robin Ticciati, Andris Nelsons och Daniel Harding.

Med stor konstnärlig nyfikenhet rör sig Isabelle Faust mellan många olika epoker och i olika sorters ensembler. Hon spelar såväl stora solokonserter som historiskt korrekta tolkningar av tidig musik.

Hennes inspelningar har enhälligt hyllats av kritiker och bland annat tilldelats Diapason d’or, Grammophone Award och Choc de l’année. År 2021 spelade hon in Ludwig van Beethovens trippelkonsert med Alexander Melnikov, Jean-Guihen Queyras, Pablo Heras-Casado och Freiburger Barockorchester. Året dessförinnan gjorde hon en inspelning av Arnold Schönbergs fiolkonsert med Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester.

Mezzosopranen Ingrid Tobiasson var under 18 år anställd vid Kungliga Operan i Stockholm där hon bländade publik och kritiker som bland annat Kundry i Wagners Parsifal. Till hennes främsta roller räknas titelrollen i Bizets Carmen och Elisabet i Gaetano Donizettis Maria Stuart. Hon utnämndes till hovsångerska 2000 och tilldelades Jussi Björlingstipendiet året därpå. Mer nyligen gjorde hon rollen som Lady Bracknell i B. Tommy Anderssons opera efter Oscar Wildes The Importance of Being Earnest på Vadstena slott. Bland hennes många skivinspelningar finns Ingvar Lidholms Ett drömspel, Korngolds Die tote Stadt och Kerstin Jeppssons sångcykel Impossible.

Tenoren Bernard Richter har studerat i Neuchâtel och var under flera år medlem av operastudion i sin hemstad Biel. Han är återkommande gäst vid exempelvis Bayerska statsoperan, Opernhaus Zürich, Théâtre des Champs-Élysées och Theater an der Wien. Som konsertsångare har han uppträtt med framstående orkestrar som Berlinsymfonikerna och Gewandhausorchester Leipzig samt vid festivaler i Salzburg, Verbier och Graz, med flera. Bland hans senaste roller kan nämnas Don Ottavio i Mozarts Don Givanni vid Opernhaus Zürich, Chevalier des Grieux i Massenets Manon vid Grand Théâtre de Genève samt titelrollerna i Schuberts Fierrabras och Mozarts Idomeneo, båda vid Teatro alla Scala.

Basbarytonen Shenyang är född i Tianjin i Kina och har studerat vid Shanghais musikkonservatorium. Han har spelat titelrollen i Mozarts Figaros bröllop vid Nationella centret för scenkonst i Beijing och vid Metropolitan Opera har han spelat Masetto i Mozarts Don Giovanni, Garibaldo i Händels Rodelinda och Colline i Puccinis La Bohème. Han har även framfört Beethovens Symfoni nr 9 med Torontos symfoniorkester. 2010 uruppförde han Xiaogang Yes Song of Farewell, som skrevs till honom, med Kinas nationella symfoniorkester. Samma år vann han Montblanc New Voices vid Stars of the White Nights Festival.

Musiken

Ungefärliga tider

Likt andra europeiska tonsättare flydde Arnold Schönberg undan nazisterna och flyttade 1933 till USA med sin familj. Han började skissa på sin Violinkonsert redan innan flytten, återupptog så småningom arbetet igen i Kalifornien och avslutade det i september 1936. Konserten uruppfördes fyra år senare av vännen Louis Krasner med Philadelphia Orchestra och Leopold Stokowski. Dröjsmålet berodde mycket på att verket var avskräckande svårspelat. När den kände violinisten Jascha Heifetz tackade nej svarade Schönberg: ”Det gläder mig att jag utökat repertoaren med ytterligare ett ospelbart verk. Jag vill att detta verk skall vara svårt, och att lillfingret skall bli längre. Jag kan vänta.”

På 1930-talet återvände Schönberg till tonal musik, som han kombinerade med tolvtonstekniken. Konserten är Schönbergs första egentliga försök att skriva en klassisk solokonsert med element av tolvtonsteknik. Han anstränger sig för att inte skriva upprepande eller förutsägbara mönster och tar samtidigt mera hänsyn till melodin som får klinga mer tonalt. Konsertens tresatsiga upplägg – snabb, långsam, snabb – är typisk för klassiska konserter, i första satsen anas en sonatform och den sista är ett rondo som efterhand visar underliggande drag av en marsch. Resultatet är en mycket vacker konsert, seriell men samtidigt lyrisk på ett nästan neoklassiskt vis, som oförtjänt fått stå i skuggan av Alban Bergs violinkonsert från 1935, som för övrigt också den uruppfördes av Leonard Krasner.

Text: Andreas Konvicka

ARNOLD SCHÖNBERG

Född: 13 september 1874 i Wien, Kejsardömet Österrike.

Död: 13 juli 1951 i Los Angeles, USA.

Utbildning: I stort sett helt självlärd, frånsett lektioner i kontrapunkt för tonsättaren Alexander von Zemlinsky, som senare skulle bli hans svåger.

Verk i urval: Verklärte Nacht, skriven först för stråkkvartett och senare även för orkester; melodramen Pierrot Lunaire; fyra stråkkvartetter; två kammarsymfonier; körverk som Friede auf Erden och Kol nidre; fyra operor varav den sista, Moses och Aron, aldrig fullbordades; en violinkonsert; samt, naturligtvis, den väldiga kantaten Gurre-Lieder.

Doktor Faustus, förmodar jag: Den tyske författaren Thomas Mann skrev 1947 romanen Doktor Faustus där en påhittad tonsättare, Adrian Leverkühn, i utbyte mot sin odödliga själ, förlänas 24 år av intellektuell och konstnärlig genialitet. Mot slutet av sin skaparperiod blir han besatt av världens undergång och den yttersta dagen och förlorar till sist förståndet. Romanen är en modern omtolkning av den medeltida Faust-myten parallellt med en skildring av Nazitysklands uppgång och fall och hur gemene man dras med i grymheter och moraliskt förfall. Huvudpersonen konstruerar i sin övernaturliga kreativitet ett musikaliskt system snarlikt Schönbergs egen tolvtonsteknik. Schönberg var inte överlycklig över denna mindre smickrande koppling och en rad brev utväxlades mellan Schönberg och Mann efter att romanen publicerats.

Schönberg hade ännu inte lämnat den traditionella harmoniken bakom sig. Han hade inte skrivit mycket körmusik men var med ett par dussin sånger och, naturligtvis, de två första satserna av kantaten Gurre-Lieder inte främmande för den mänskliga rösten. Året var 1907 och även om Schönberg fortfarande var senromantiker när han skrev körstycket Friede auf Erden är det lätt att förstå att de kapabla sångarna i Wiener Singverein inte förstod hur de skulle ta sig an Schönbergs stycke när de skulle uruppföra det året därpå.

Friede auf Erden är tonalt, men följer inte den förväntade logiken hos tonal musik. För körsångarna som var vana vid Brahms, Bruckner och Mahler visade sig detta vara övermäktigt. Schönberg själv förstod nog verkets svårighetsgrad. I ett manuskript har han skrivit att stycket ”skall framföras utan ackompanjemang; bara i sådant fall att intonationen kräver det skall orgelackompanjemang tillföras”. När till slut två andra körer – sammanlagt 200 sångare – uruppförde stycket i december 1911 var det till orkester, som förvisso spelade ”så tyst att de knappt hördes” enligt dirigenten själv.

Texten är skriven av den schweiziske 1800-talsförfattaren Conrad Ferdinand Meyer och publicerades i julupplagan av en familjetidning 1886. Meyers dikt tar avstamp i bibelhistorien om Jesu födelse, ger en dyster och våldsam skildring av världshistorien sedan dess, men avslutar med ett budskap om fred och rättvisa, en utopi för samtiden men ett löfte som framtida generationer skulle uppfylla. Schönbergs musik framhäver textens sakrala perspektiv. Klangerna och motiven som ackompanjerar fredsfurstens ankomst i början återkommer i slutets framtidsperspektiv. Musiken är suggestiv och gripande, definitivt romantisk, men hör än i dag till de mer utmanande styckena i körrepertoaren.

Schönberg själv skrev 1923 att fred på jorden, Friede auf Erden, var ”en illusion skapad i min tidigare oskuldsfullhet”. Med ett världskrig nyligen avslutat, Europa i spillror och destruktiva krafter i rörelse är det förståeligt att han såg tillbaka på sitt körstycke med dyster, kanske en smula uppgiven, blick. Fem år senare uttryckte dock Anton Webern, en av Schönbergs elever, odelad förtjusning och vördnad inför stycket och, må det sägas, är också den bild som delas av de flesta som drabbas och berörs av dess innerlighet: ”Har du överhuvudtaget hört ditt eget körstycke? I så fall, vet du själv hur vackert det är? Det saknar motstycke! Vilka klanger!”

Text: David Saulesco

Denna kantat sticker ut mellan Mendelssohns två Bach-influerade oratorier Paulus och Elias. Jämfört med dem tar han här ut svängarna och målar med större, romantiska penseldrag. Är det ett historiskt, religiöst eller profant drama? Dramaturgiskt är det nästan som en opera och verket kan jämföras med samtida fransk musik av Meyerbeer och Berlioz. Mendelssohn lärde känna författaren Johann Wolfgang von Goethe genom sin lärare och mentor, Carl Friedrich Zelter. Goethes text var från början tänkt att tonsättas av Zelter själv men efter två misslyckade försök tog Mendelssohn chansen. Han skrev en första version 1831 under sin Italienresa men det är den kraftigt reviderade utgåvan från 1843 som först publicerades och är mest framförd i dag.

Goethes balladtext utspelar sig i övergången mellan hedendom och kristendom. Den handlar om hur druider i Harzbergen vill fira vårens ankomst på traditionellt sätt, men är förbjudna av den kristna makteliten. Druiderna klär ut sig till djävlar, häxor och demoner och lyckas på ett komiskt sätt skrämma iväg förtryckarna. Hedningarna, som offrar djur i sina riter, framställs som mer civiliserade än de kristna som, under inkvisitionens överinseende, offrar människor. Att en förtryckt grupp triumferar i ett ockuperat land var en viktig idé under upplysningstiden. Goethes intention var också att visa på värden i det förgångna. För Mendelssohn speglar oratoriet hans eget dilemma: Trots sin protestantiska uppfostran aldrig fullt ut accepterad som kristen och samtidigt heller aldrig helt fri från sitt judiska arv.

Text: Andreas Konvicka

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min inkl. paus